Onsdagen den 19 september 2018 - klockan 01:17

Jocke är Tyresös bidrag i NHL


2018-08-16

<span>&Ouml;vre raden från vänster: Adrian Pettersson, Jimmy Nordström, Joakim Nordström, Gustav Frendelius, Felix Liljegren, Victor Görtz</span><br /><span>Nedre raden fr vänster: Henrik Garpenlöv, Anton Molnar, Erik Frendelius, Joakim Wahlqvist</span>
Bild:Privat
Övre raden från vänster: Adrian Pettersson, Jimmy Nordström, Joakim Nordström, Gustav Frendelius, Felix Liljegren, Victor Görtz
Nedre raden fr vänster: Henrik Garpenlöv, Anton Molnar, Erik Frendelius, Joakim Wahlqvist


Lyftandes VM-pokalen på Sergels Torg
Bild:Privat
Lyftandes VM-pokalen på Sergels Torg

Annonstavlan på Trollbäckens IP
Bild:Privat
Annonstavlan på Trollbäckens IP

Pappa Gugge vet hur man välkomnar sina barn hem.
Bild:Privat
Pappa Gugge vet hur man välkomnar sina barn hem.

En Stanley Cupring är det inte många som har....
Bild:Privat
En Stanley Cupring är det inte många som har....

De som är ishockeykunniga vet givetvis vem Joakim Nordström är så fort namnet nämns, men för den breda massan så är han relativt okänd.

Somliga vill till och med göra gällande att hans pappa, Gugge, som tidigare jobbade som vaktmästare på Bollmoravallen och Trollbäckens IP, ska vara mer berömd. Åtminstone lokalt. Åt det skrattar Jocke och medger att så är det nästan.

På hans merit lista till dags datum finns 1 JVM guld, 1 VM guld, 1 Stanley Cupvinst. Han har på fem säsonger spelat i tre NHL klubbar och gjort närmare 300 NHL-matcher, nästan 100 i AHL (farmarligan) och något över 100 i SHL.

Kanske är det hans lite krokiga väg till framgången som har gjort att det blivit så, eller så är det hans ödmjuka framtoning. Media älskar ju en kaxig Zlatan, eller en gapig Ravelli, någon som utmärker sig. Någon håller tyst och kör på för att han verkligen gillar det han gör oavsett om det är i Almtuna eller i Chicago Blackhawks är kanske inte lika spännande.

-   Allt började på Tippen liksom. Jag tror jag var två när jag stod på skridskorna första gången nere på den spolade fotbollsplanen. Sedan när jag fick börja spela så spelade jag med tre årgångar ibland. Jag kunde nog spela hur mycket som helst, och farsan jobbade ju där nere…

 - När jag var 12-13 så gick jag till Huddinge och sedan så hamnade jag så småningom i AIK. En dröm för mig eftersom det är mitt favoritlag. Med dem så vann jag JSM och sedan så blev det några matcher i A-laget det året de gick upp i SHL.

 Efter det så var väl nästan karriären utstakad, men så blev det inte alls för Jocke. Säsongen i SHL blev inte riktigt vad han tänkt sig. Istället ringde hans coach från juniorlaget, Bobo Siemensen, som nu tränade Almtuna i Allsvenskan och frågade om han inte vill bli utlånad dit.

-  Vi var ett gäng killar från Stockholm som körde från Gullmarsplan till Uppsala varje morgon, så det var inget problem socialt, men jag när vi skulle förlänga så kände jag att jag inte utvecklades så bra utan valde att spela juniorhockey med AIK istället. Det blev lyckat och jag spelade en del i A-laget på slutet av säsongen.

Säsongen efteråt så var han bofast i A-laget men klockan hade börjat ticka i USA. Ett par år tidigare så hade Chicago Blackhawks, den anrika, original six klubben, valt honom i tredje rundan och den optionen var på väg att rinna ut, så Jocke åkte över och var med på deras camp. Där bestämdes att Chicago skulle skriva kontrakt med honom och därefter låna ut honom till AIK även nästa säsong.

Den säsongen blev kort för Gnaget som inte lyckades nå slutspelet. Jocke tyckte då att han kunde resa över till Chicago och spela för lagets farmarlag.

- Det var kul att spela för Rockford (Icehogs). Det var alltid 6-7000 på läktaren och raka rör. Det spelas en väldigt rolig hockey där. Intresset var stort i staden.

Rockford är ingen jättestad men har drygt 150 000 invånare och förutom ett farmarlag i baseball så är ishockey den största sporten i staden.

-  Du har dessutom ett tätt samarbete med coacherna i Chicago som alltid var nere och tittade när vi spelade. Hade vi några dagar ledigt så såg de till att vi kunde åka upp till Chicago och se någon match så man kände hela tiden att de såg vad man gjorde. Jag var ju med Blackhawks i inledningen på säsongen och gjorde några matcher innan jag blev flyttade till Rockford. Sedan så återkom jag till Chicago på slutet och var med i play offspelet.

 -  Säsongen 2015/16 var det tänkt att jag skulle spela i Rockford från början. Jag blev till och med utsedd till lagkapten, och då tänkte jag att ”nu får jag stanna här hela året” men coachen sa att så kommer det inte att bli, och jag var ganska snart tillbaka i Chicago. Den säsongen gick ju rätt bra och vi gick hela vägen och vann Stanley Cup, men jag vill understryka att jag inte på något sätt spelade alla matcher, långt ifrån, berättar Joakim.

 Personligen så hade jag nog själv inte berättat det sista så noga, men det är sådan person som Joakim Nordström är. Det känns också som att det är viktigare för honom att tala om hur kul det var som knatte i Hanviken, än det ljuva livet som NHL-proffs. Givetvis så tog han med sig Stanley Cup bucklan till Sverige. Det får alla göra, men medan hans lagkamrater Johnny Odoya och Marcus Krüger visade upp pokalen på Friends Arena så valde Jocke att köra ner den till Tippen och visa den där. Det ska också tilläggas att det kom fler till Trollbäcken än till Friends. Ungefär 4000 enligt polisen.

Efter Stanley Cup skrev han ett nytt kontrakt med Chicago och blev dagen efter tradad till Carolina Hurricanes. Lönetaket gör ibland ishockey till lönepolitik.

-  Jag hade det på känn att något skulle ske, men så skrev vi kontrakt. Sedan så ringde de någon dag och pratade lite. Jag trodde de skulle kolla så att jag hade fixat nytt visa, men sedan så sa de att ”du har blivit tradad till Carolina och vi vill tacka för allt du gjort för klubben. Hej då.” Så fort går det.

Att hamna i Carolina Hurricanes var kanske lagmässigt ett nedåtköp. Laget gick inte till play off ett enda år som Nordström spelade där, men spelmässigt så blev det ett uppköp då han i fick en ordinarie plats i laget och en mer framskjuten roll.

-  Den professionella idrotten är inte så stor i Raleigh där Hurricanes spelar. Jag tror att vi var det enda proffslaget, men collegeidrotten är jättestor.

När säsongen var över hade Jocke precis avslutat tre säsonger i Carolina och hans kontrakt gick ut i våras.

-  När kontraktet gick ut i våras så blev jag en så kallad ”free agent” och då får jag prata med de andra klubbarna i ligan. Då var det Boston som hörde av sig först och var väldigt intresserade. Så det var efter några samtal ingenting att snacka om vart jag skulle.

- Jag spelade ihop med en kille som hete Noah Hanifin och enligt honom så är det himmelriket på jorden.

Vi på TN hoppas verkligen på att det ska bli himmelriket för Joakim när han efter sommaruppehållet ska packa ihop sina saker och flytta till den stora staden Boston. Med sina anrika universitet (Harward, Wellesley och MIT för att nämna några) och sin starka kolonialhistoria så är det inte enbart en flytt där det finns större fokus på ishockeyn. Det är också en flytt från de vida vidderna och moonshinehyttor till en stad med närmare 700 000 invånare och ett helt annat tempo. Boston har också proffsklubbar i samtliga stora sporter, en riktig idrottsstad med andra ord. Lite som Tyresö som ju också är en bra idrottskommun, fast lite mindre.

Ovanstående text är ett urval från en längre intervju på Tyresöradion. Från och med onsdag så kommer du att kunna lyssna på hela intervjun på Tyresöradion.se. 


Skriv ut



Mest lästa

Nytt nummer av Tyresö nyheter