Tyresös röst i riksdagen

Det var ett tag sen sist. Idag blir det tankar om tiden. Tid är märkligt begrepp. Den kan gå fort eller mycket långsamt. 

Dags igen för årets sista krönika. Jag våndas lite över den långa pressläggningstiden, som innebär att jag måste tänka minst tre veckor framåt för att du, som läser ska känna att det är aktuellt. 

Det är inte lätt att finna temat i en krönika. Redaktionen föreslog: Något om
val. Javisst sa jag. Val = stort däggdjur. 

I augusti kan man undra vart sommaren tog vägen. Augusti är en påminnelse
om vår nordliga placering på jordklotet, luften blir klar och kylig och SMHI
rapporterar den första nattfrosten. 

Du vet nog att rasen Labrador retriever ligger högt på topplistan över populära hundar. Detta märkliga år, när kanske även du har blivit hundägare, tänkte jag att ägna en krönika åt pälsklingen. 

Iförd en ny orange tröja känner jag mig som ett dinglande lönnlöv. Ni vet känslan - falla eller inte falla. Utanför fönstret står en stor ask, inte Yggdrasil men man vet ju aldrig. Den är trendigt limefärgad. 

Jag hade lejt ut det. Men en delegering blir sällan bättre än dess svagaste länk så jag åkte på det. Snuvig och hostig åkte jag dit, hittade parkering inte alltför långt ifrån och tänkte att det blir ju bra ändå, att få se dotterns nya skola. Den stora gymnasieskolan i staden.

Så blev det november igen. Är du höstälskare eller hösthatare? Jag avskyr november. Det är för mörkt, för kallt, för blött och slaskigt oavsett om det snöar eller regnar.

”Stockholm har blivit kallt”, sjöng Orup 1992. Jo. Så är det. Medan min bil fick på sig vinterskruden på eminenta Trollbäckens Bilvård sökte jag skydd mot kylan på ett fik i stan. Där satt jag i ett par timmar och jobbade undan lite saker.