Måndagen den 11 december 2017 - klockan 20:03

Man bär på alla sina åldrar


2017-12-07


Hon har alltid skrivit. Hon säger att det är hennes sätt att förstå världen bättre. I år är författaren, kulturstipendiaten och Tyresöbon Helena Dahlgren aktuell med inte mindre än tre olika bokprojekt.

Det är nåt med huvudpersonen Hanna i Orkidépojken som inte släpper taget om mig. Hanna, som till varje pris vill bort från förortshålan Tyresö där framtiden ter sig lika avslagen som stölen på Curres Corner. Jag minns det så väl; suget efter stan. Världen.

Helena Dahlgren berättar om sin väg bort. Först till London, tillbaks till Stockholm och sen till slut, hem till Tyresö.

- Jag låg i ett kallt och deppigt Londonrum och längtade hem. Nu bor jag i Tyresö igen. Man är väl en sån där hemvändare, säger hon och skrattar.

- När jag var yngre förstod jag inte dem som aldrig lämnade Tyresö. Varför hoppade de inte på bussen liksom? Nu kan jag tycka det är charmigt. Det påminner om en mindre ort, säger Helena som tillbringar halva sin tid i just en mindre ort i norra Norrland.

Ingen kan ha varit lycklig på högstadiet

Den rosade skräckromanen Orkidépojken kom ut höstas och i dagarna släpptes Alla mina liv som Helena skrivit tillsammans med Anita Schulman. Det är en roman om att vara en ”relationsjunkie”; att ständigt spegla sig i relation till män.

För tillfället är Helena tjänstledig från sitt arbete som administratör på polisen för att på heltid arbeta på ett stort romanprojekt. Det ska bli tre böcker för barn mellan nio och tolv år, en helt annan målgrupp än tidigare.

- Jag tänker inte på målgruppen när jag skriver. Det tror jag är farligt och begränsande. Istället fokuserar jag på vilken typ av berättelse och vilken verklighet jag håller på med. Målgruppstänket lämnar jag med varm hand över till förlagen, säger hon.

Skolmiljön som inspirationskälla märks i Orkidépojken som tar avstamp i studentutsparken. Förlagan är Tyresö Gymnasium med ett yngre alter ego som huvudperson. Vi är många som känner igen oss i beskrivningen av de olika världar som rymdes innanför de brunröda tegelväggarna. Där fanns den Populära, den Pluggiga och den Skumma. Helena jämför skolans långa korridorer med de mörka vägarna ner till Hades.

- Jag har väldigt fysiska och mentala minnen av Tyresö Gymnasium. Det jag gillade med gymnasiet var den mer mogna relationen mellan elever och lärare. Jag längtade efter de akademiska samtalen, berättar Helena.

Under vårt samtal blir det tydligt hur mycket skrivande handlar om modet att glänta på de inre dörrarna och nå det som finns lagrat.

- Man bär på alla sina åldrar. De finns där, om man vill se dem, säger Helena Dahlgren.

Hon tror att många skapar felaktiga minnen av sin skoltid, att man glömmer. På gott och ont.

- Jag tycker det är jätteintressant vad människor inte berättar om sin tonårstid. Alltså, ingen kan ha varit lycklig på högstadiet, säger hon halvt på skämt, halvt på allvar. Man kastas in i en grupp med människor där det enda gemensamma man har är att man är lika gammal och att man bor på samma ställe.

En bra författare måste göra två saker

För att bli författare måste man göra två saker, menar Helena. Man måste skriva och man måste läsa.

- Man kan inte bli en bra författare om man inte läser. Läs allt från kioskböcker till Nobelpristagare! Hitta din egen röst genom att inspireras av andra. Sen: sätt dig ner och skriv! Gör skrivandet till en lika självklar del av livet som att äta eller sova.

Skrivandet har alltid varit en del av Helenas liv. Från insändare, skoltidning (på Sofiebergsskolan!) och skräcknoveller som barn, till dagens många bokprojekt.

- I sociala sammanhang kan jag ibland känna mig utanför, men när jag sitter och skriver lyckas jag fånga saker som jag inte kan när jag pratar, säger Helena.

Gillar det som kryper under huden

I princip samtliga Stephen Kings romaner trängs tillsammans med Maria Langs, gotisk litteratur och skräcknoveller i de rågade bokhyllorna hemma i Tyresö.

- Jag har alltid fascinerats av skräck och tycker det är härligt att bli rädd i den trygga platsen som litteraturen utgör. I verkliga livet är jag en fegis och gillar trygghet och rutiner, säger hon.

Helena minns affischen med Snövit och de sju dvärgarna på väggen i flickrummet. I skuggan lurade den elaka häxan. Hon både räddes och hänfördes av den otäcka bilden.

- Det är nåt med skuggor och de dubbla personligheterna. Jag gillar det som kryper under huden, säger Helena.

Inte oväntat är Halloween är en favorithelg.

- Jag tror den är jätteviktig! Idag lever vi långt bort från döden, men för att leva ett så bra liv som möjligt måste man förhålla sig till döden. Skräcken blir ett sätt att hantera den dubbelheten.

Att läsa är att förstå sig själv

Med jämna mellanrum rapporteras om barns avtagande läsning och den därtill försämrade läs- och ordförståelsen, inte minst hos pojkar. Helena vill missionera för läsning.

- Läsning gör oss till mer empatiska människor. När man läser blir man bättre på att förstå sig själv och sin omgivning.

Till slut, vilken är din favoritplats i Tyresö?

- Jag har flera! Barnsjön, Långsjön, Gammelström, Tyresö slott. Jag gillar närheten till skogen.

 Vad läser du just nu?

- Seven days of us, av Francesca Hornak. När reglerna slutat gälla, av Ariel Levy.

Mia Lindström

 

Skriv ut