Torsdagen den 16 augusti 2018 - klockan 21:19

När vi en ny GW vid vår barm?


2018-07-13


Så kanske Karl-Bertil Johnssons pappa ha sagt om hans son fortfarande jobbade på posten och stal boken Ögonvittnet av Tyresöförfattaren Anna Bågstam? Personligen är jag ganska övertygad om att Tyko nog tagit en glögg till och glömt det hela. Något som större delen av den läsande/lyssnande populationen av Sverige inte gjort. Ögonvittnet är Topp 5 då det gäller nedladdning och redan såld till fem olika länder.

Historien om brottsutredaren Harriet Vesterberg som flyttar till Landskrona för att vara närmare sin pappa, men bemöts med stor skepticism av sin nya chef och arbetskamrater är utan tvekan en av de bästa böcker i denna genre som givits ut i år. Själva historien är på intet sätt originell. Mord och våld i mängd i en liten trevlig by har ju gjorts förr. Det sätt som historien byggs upp och persongalleriet är dock mycket omsorgsfullt och Bågstam använder sin underfundiga och ibland rätt sjuka humor att sätta färg på historien. Och färgstarkt blir det. Som en påtänd Monet målar hon upp de olika karaktärerna, och du vet inte vem som egentligen är ond eller god.

Harriet själv är bokens underdog, och måste som nykomling, utan ”riktig” polisutbildning bevisa att hon faktiskt är kapabel att sköta sitt arbete. Vi kanske inte redan nu ska jämföra en rookie som Bågstam med Leif GW Persson men de huserar i samma genre. Brott och utredningar med ett stort mått av humor. Författaren har valt äldre namn på nästan samtliga huvudpersoner. De hete Jorun, Eugene och Harriet, och det funkar alldeles utmärkt. Det är roligt och ger de övriga personerna som har vanliga namn lite mer realitet. Valet att kalla en av personerna för Niklas ser jag personligen inte som ett lyckat kast, men det är förstås helt av personliga skäl.

Det är en spännande intrig, där väldigt mycket handlar om Harriets smygrökning, vilket i sammanhanget med brutala mord, gör historien än mer komisk utan att ta bort fokuset från spänningen. Upplösningen är gastkramande och överraskande och Bågstam styr det hela i hamn med en redan van hand och öppnar självsäkert för ytterligare en bok om Harriet Vesterberg. Har man läst Bågstam första bok Stockholm Psycho så kan man ibland sakna den smått anarkistiska vansinnigheten. Stockholm Psycho bröt många regler inom genren genom att den kändes mer som om Bågstam var ett garageband som precis gjort sin första singel och lät väldigt fräsch. Nu är känns hon redan etablerad och mycket säkrare på sitt hantverk, vilket på intet sätt är en dålig sak. Hon känns som en författare med åtta bestsellers under bältet. Med tanke på att boken redan är såld till fem olika länder så kanske det är just det som hon är. En bestseller.

Niklas Wennergren

Skriv ut



Mest lästa

Nytt nummer av Tyresö nyheter