Föräldramöte


Pernilla Alm 2019-11-25


Jag hade lejt ut det. Men en delegering blir sällan bättre än dess svagaste länk så jag åkte på det. Snuvig och hostig åkte jag dit, hittade parkering inte alltför långt ifrån och tänkte att det blir ju bra ändå, att få se dotterns nya skola. Den stora gymnasieskolan i staden.

Jag kliver in i salen. Cirka 20 föräldrar sitter hålögt och tyst. Jag säger ett försynt "hej hej", jag kliver ju inte in vare sig som lärare eller biträdande rektor, just i denna stund är jag bara en förälder som ska försöka att inte ta plats. Ingen svarar. Någon makar i alla fall på sig så jag får plats. *Stelt*

Nu följer fem tysta minuter. Ingen pratar. De flesta håller inte på med sin mobil. Bara stirrar tomt ut. Jag ser mig omkring. Pillar på mobilen. Funderar. Börjar tänka att jag borde legat kvar i soffan för egentligen kan jag ju det här. 

Lärarna har stått i korridoren och tagit emot, men kommer in en minut i. Och jag vet precis hur de känner. En blandning av nervositet, trötthet (de har ju tagit hand om våra barn hela dagen) och en beredskap på att kanske bli ansatt. De harklar sig. Talar om vad de heter. Vilka ämnen de har. Hur kul det är att undervisa just våra barn. Tekniken strular en aning i början, det gör den alltid när man ska visa upp något i ett klassrum, oavsett publik.

Vi ska presentera oss. Förnamn och vem man är mamma eller pappa till. Nej, jag menar vem man är vårdnadshavare till. Jag börjar fundera på hur många föräldramöten jag varit på genom åren. Från förskola till nu, gymnasiet. Plus en unge till. Plus som lärare sedan 2002. Och sedan biträdande rektor. Alla övriga närvarande borde ha varit igenom minst hälften av alla föräldramöten jag varit med om. Vi borde vara bra på det här nu. 

Mötet går igång. Det finns en PowerPoint som hela skolan uppenbarligen drar för jag ser att de i klassrummet bredvid kör samma. Det är skolans vision, deras elevhälsoteam, hur fungerar kurserna och hur är det att gå på gymnasiet. Jag vill bara gå därifrån. Resten av mötet jämför jag vem som ligger först med PowerPointen. (Lika nästan hela tiden).

Lärarna berättar att skolan är jättestor, och just nu delas med en skola till, som får sina lokaler renoverade. Och hur de ändå fått ihop schemat, med lunchtider till alla utan jättekö. Men att det är viktigt att eleverna håller sina lunchtider eftersom det är ett pussel som heter duga.

En hand räcks upp. "De har väldigt tidig lunch på måndagar."

Eh. Ja. Så är det. Men om lunchen ligger där, tidigt, på måndagar, så gör den väl det pga. ANLEDNING, inte för att skolan vill jävlas med ungdomarna i denna klass i åk 1. Tänker jag. Tänker säkert också lärarna men de är mer diplomatiska, det hade jag också varit om jag hade stått där framme och representerat mitt jobb. 

Föräldern: "Men det blir jobbigt för dem när de slutar 17."

TA MED ETT JÄVLA MELLIS då. Vill jag skrika. Jag vill verkligen bara gå. Jag är tyst och sitter kvar. 

Till slut lämnas schemat.

En ny hand. "Hur gick tankarna kring datorvalet, de är väldigt tunga." Jag undrar: spelar det någon roll hur tankarna gick? Blir datorn lättare? Jag vill verkligen bara gå. Jag är tyst och sitter kvar. 

Till slut lämnas den diskussionen.

En ny hand. "Ni har inte kommit igång med läxor. Eller ska ni inte ha läxor?"

Eleverna går minst 5 timmar per dag. Ibland 7,5. Jag gör mig argumentationsredo. Jag råkar ju vara självutnämnd läxexpert. Men mentorn dödar frågan med en utmärkt förklaring om hur de vill att eleverna utnyttjar skoltiden. Och lägger till att det sällan kallas läxor på gymnasiet. Jag är tyst men jublar inombords.

En ny hand. "Hur länge får de låna böcker i skolbiblioteket?"
Really? Spelar det dig, personligen, någon roll hur många veckor din unge får låna en bok? Jag är tyst. Och ingen hör mina tankar men de skriker åt mig ”du skulle inte ha gått hit, gå hem med dig!”

Ungdomarna har fattat att de går på gymnasiet. Dags att föräldrarna växlar upp och hänger med. Och när ungen fyller 18 stängs ni ute från allting, för då är ungen myndig och förväntas ha koll själv. (Visste att det var någon idé med att ha decemberbarn).

Till sist räcker en kvinna upp handen. "Jag bara undrar om alla föräldrar sanktionerar att ungdomarna dricker och röker på, det verkar inte som att föräldrar har koll på det här."

Knäpptyst först. Sedan kommer några kommentarer om att det nog inte är så vanligt. Att de inte hört något. Och det blir ju Alms cue to join. Till slut kan jag ändå inte vara tyst. "Well. Det vanliga är att de flesta föräldrar inte sanktionerar och inte önskar detta men heller inte tror att deras barn gör det." De tittar på mig. Jag förklarar att jag jobbat på högstadiet i många år och nu jobbar på gymnasiet. Jag säger att det är vanligare än vi föräldrar vill tro.

Nu vill föräldrarna upprätta en maillista. Så vi kan hålla kontakt. Bra där! Jag inväntar vem som ska ta på sig ansvaret. "Vi kan väl skicka våra adresser till er så kan ni skicka ut det", säger en manlig förälder till lärarna. Den ena läraren säger lite svävande, ”Eh, ja jo, det går ju bra. Det blir lite administration bara.” Lärarna är ju kundorienterade, de vet värdet av en skolpeng, man vill inte sprida dålig stämning på ett föräldramöte. Den manliga vårdnadshavaren: ”Men då har ni något att göra i kväll, hö, hö.”

Jag kan definitivt inte vara tyst längre. "Stopp. Lärarna jobbar inte på kvällarna och det är våra barn. Nu skriver någon av oss upp sin mailadress på tavlan och administrerar det här." Knappt har jag sagt det så ställer sig en redig kvinna upp och skriver sin adress och alla skriver ner. Det vill säga en kvinnlig vårdnadshavare.

Ja. Sedan var det äntligen slut. Och jag med.

Och så kom jag hem och åt middag med mina barn och då berättar gymnasieungen att det är gemensamma omklädningsrum i skolan. DEN bomben var det ingen som tog upp! I wish could have räckt upp min hand och sagt "Hur gick tankarna bakom det här med gemensamma omklädningsrum?"

Penilla Alm är tonårsmamma, biträdande rektor och har skrivit två böcker om läxläsning. Den ena heter Läxfritt - För en likvärdig skola och den andra Läxhjälp - Familjens guide till effektiv och rolig läxläsning.